Pitepalt är en traditionell norrländsk delikatess, starkt förknippad med Piteå. Denna kokta, ljusbeigea boll består av en blandning av råriven potatis och mjöl och har en kärna fylld med rimmat fläsk. Rätten har en lång historia och är djupt rotad i den kulturella identiteten i norra Sverige.
Ingredienser och förberedelser
Pitepalt görs med få, men omsorgsfullt valda ingredienser. Basreceptet består av potatis, vetemjöl, kornmjöl, rimmat fläsk och salt. I vissa varianter används även riven kokt potatis för en lättare konsistens. Mängden vetemjöl och kornmjöl anpassas ofta efter tradition och personlig smak.
Tillagningen börjar med att potatisen rivs och överflödig vätska pressas ur. Den rivna potatisen blandas sedan med mjöl och salt till en smet som ska vara fast nog att formas till bollar, något mindre än tennisbollar. Dessa fylls traditionellt med bitar av rimmat fläsk som trycks in i mitten, men historiskt har fyllningar som köttfärs, lever eller fisk också använts, även om detta är väldigt ovanligt idag.
De fyllda bollarna kokas i sjudande vatten i upp till en timme och är klara när de flyter upp till ytan. Pitepalt serveras klassiskt med smör och lingon som tillbehör, och ett glas kall mjölk är den traditionella drycken därtill.
Piteås stolta tradition
Palt är en maträtt med lång tradition och spridning, inte bara i norra Norrland utan även runt hela Östersjön. Den har dessutom förekommit på många andra platser, från Brittiska öarna till Ryssland och långt därefter. I södra Norrland är palt känd under namn som kams eller klåbb/klabb/klubb, medan den i södra Sverige går under benämningen kroppkaka. Där används termen palt ofta för att beskriva norrländsk blodpalt. Recepten är olika varandra beroende på vars i Sverige du befinner dig.
Idag finns palt i otaliga variationer, och varje familj har sitt unika recept. I Västerbotten är det exempelvis vanligt att använda en blandning av vetemjöl och korn- eller rågmjöl, vilket resulterar i den så kallade ”gråpalten”. Traditionen är att koka en stor omgång palt, där eventuella rester senare steks och serveras vid nästa måltid.
Att just Piteå kopplas samman med palt har sina rötter i historien. Under förra sekelskiftet spreds namnet “Pitepalt” när unga män från Piteå tog med sig palt till olika arbetsplatser runt om i landet. Namnet blev lätt att minnas och bidrog till att skapa den starka kopplingen mellan Piteå och denna klassiska rätt.
1958 beskrev författaren Birger Vikström Piteå som ”den äkta och ofördärvade paltens stamort här på jorden”. I Öjebyn, strax utanför Piteå, finns Sveriges enda paltzeria – en restaurang som sedan 1980-talet helt och hållet är dedikerad till att servera olika varianter av pitepalt.
Paltens betydelse för Piteå är så stor att Paltakademin grundades hösten 1995, och den 13 juli har utsetts till Paltens dag, en högtid som hyllar denna älskade rätt.
Historiska och kulturella rötter
Palt har sina rötter i förhistorisk tid och nämns för första gången i litteraturen 1642 av Andreas Sparman, som senare adlades till Palmcron. Tillagningssättet har förändrats genom åren, och potatis tillkom som en ingrediens först senare.
Under 1800-talet avtog paltens popularitet i södra Sverige, med undantag för kroppkakor, medan den fortsatte vara uppskattad i norra Sverige. De ljusa sommarnätterna i norr sägs bidra till högkvalitativ potatis, vilket också höjer paltens kvalitet.
Palt var en idealisk rätt för skogsarbetare tack vare sin enkelhet, långa hållbarhet och mättande egenskaper. I södra Norrland finns en snarlik rätt som kallas ”kams”, med namngränsen mellan Umeå och Örnsköldsvik. Längre söderut finner vi kroppkakor, som är mindre till storleken och ofta kryddade med kryddpeppar.
Pitepaltens beständighet
Pitepalt har överlevt genom århundradena och fortsätter att vara en älskad rätt i norra Sverige. Dess enkla men robusta ingredienser, rika historia och kulturella betydelse gör den till en traditionell maträtt som fortfarande värderas högt.
Om du någonsin får chansen att smaka på äkta pitepalt, ta den – du kommer att uppleva en bit av svensk mattradition när den är som bäst!